Nu börjar fostret bli stort; det är omkring 20 centimeter, och väger ungefär 250 gram. Huvudet är runt 40 millimeter i diameter och lårbenet är ungefär 27 millimeter långt.
Fingrar och tår börjar bli färdiga, och man kan ana alla små linjer på fingertopparna som senare ska bli fingeravtrycket. Den första avföringen, mekonium, har börjat samlas i tarmen.
Vid den här tiden har du kanske gått upp en del i vikt, eller börjat gå upp i vikt i alla fall. Och så kommer det förmodligen att fortsätta under kommande veckor.
I takt med att bebisen ökar i vikt så gör även du det, och det beror framför allt på bebisen och allt annat där inne – fostervatten, moderkakan, och så vidare.
Vikten från detta kommer förstås att försvinna efter förlossningen, men en del vikt kan hänga kvar ett tag efter, men brukar försvinna med tiden.
Om du inte redan har gjort ultraljud så börjar det bli dags för det. Rutinultraljudet, som förkortas RUL, är en höjdpunkt i graviditeten för många blivande föräldrar. Det är vanligtvis första gången man får se sitt barn, vilket förstås är en stor upplevelse.
För många är det då det blir “på riktigt” och man verkligen förstår att det faktiskt är ett barn därinne. Dock är det förstås inte detta som ultraljudet handlar om, egentligen.
Med ultraljudet kan man fastställa ett mer exakt datum för förlossningen. Under inskrivningen på Mödravårdscentralen brukar barnmorskan räkna ut ett ungefärligt förlossningsdatum, utifrån den senaste mensens första dag.
Nu kan man dock se ett mer exakt datum, vilket ofta kan skilja något från den tidigare uträkningen – men ibland inte mer än någon eller ett par dagar framåt eller bakåt, och ibland får man exakt samma datum som innan.
Detta är dock inte heller helt exakt, barnet kan komma när som helst mellan vecka 38 och vecka 42 – och ibland kommer det även tidigare än så. Det kan ändå kännas bra att ha ett datum att se fram emot, och att veta på ett ungefär när bebisen kan komma.
Med ultraljudet kollar man även om det är ett eller flera barn, man kollar vart moderkakan sitter, och om det finns några allvarliga missbildningar. Man får alltså veta en hel del under ultraljudet, och ibland går det även att se vilket kön barnet har.
Om den som utför ultraljudet kan se barnets kön får man vanligtvis frågan om man vill veta. Är man osäker kan man be om att få det nedskrivet på en lapp, och bestämma senare om man vill kolla eller inte.
Det är dock inte säkert att det går att se, och om det går att se så är det aldrig hundra procent säkert. Helt säker kan man inte vara förrän efter att barnet har fötts.
Lämna ett svar