Nu väger bebisen omkring 3,2 kilo och är 49-50 centimeter lång. Den är som sagt färdigbakad och när som helst redo att komma ut.
Du känner förmodligen fortfarande av en del symptom. De som är vanligast i vecka 38 är till exempel diarré, att du ofta är kissnödig, svullna fötter, och flytningar. Slemproppen kanske lossnar, vilket kan betyda att förlossningen är på gång, men det kan också dröja flera veckor.
Hur känner du inför förlossningen? Nervös? Förväntansfull? Lugn? Rädd? Säker? Redo? Skräckslagen? Det är väldigt olika hur man känner, och ofta varierar det under graviditeten – ibland kanske man är nervös och rädd i början, men blir tryggare och lugnare mot slutet.
Eller så är det precis tvärtom, i början tänker man kanske inte så mycket på det och det ligger så långt fram i tiden, men när det närmar sig blir man allt mer nervös.
Förlossningsrädsla är vanligt, och oftast hjälper det att prata om det. Ofta kommer det ganska tidigt i graviditeten, men ibland kommer det först när förlossningen börjar närma sig.
Det kan hjälpa att prata om det, med sin partner eller en vän till exempel, eller med någon man känner som själv har fött barn. Du kan även ta upp det med din barnmorska.
Så här skriver Trygg Hansa om förlossningsrädsla och hur den brukar delas in:
Lätt till måttlig förlossningsrädsla
Kvinnans rädsla kan hanteras med hjälp av förberedelse och stöd av omgivningen. Kvinnan kan få hjälp genom stödjande samtal med barnmorska/läkare på sin barnmorskemottagning.
Måttlig till svår förlossningsrädsla
Förekommer hos 2-11 procent av gravida kvinnor. Rädslan är så stor så att den stör kvinnans vardag, funktioner, och anknytningen till barnet.
Kvinnor med denna typ av förlossningsrädsla blir remitterade till en mottagning med barnmorskor som har en specialutbildning för denna typ av samtal (Aurorasamtal) alternativt läkare, psykolog, kurator. I regel är denna mottagning belägen på den förlossningsklinik där kvinnan sedan kommer att föda.
Fobisk rädsla
2 procent av gravida kvinnor upplever vad som brukar betecknas som en extrem rädsla. Rädslan är så stor att kvinnan försöker undvika graviditet/och eller vaginal förlossning. Dessa kvinnor behöver i regel få hjälp av psykologer för att bearbeta sin fobi.
Vem blir rädd, och för vad?
Rädslan ser olika ut beroende på om man är förstföderska eller omföderska. Studier visar att förstföderskor är mest rädda för att förlora kontrollen, tappa motivationen, rädslan för det okända, komplikationer, och i viss mån smärtan.
Omföderskors rädsla grundar sig i regel på en tidigare traumatisk förlossning. Då kanske det inte alls blev som kvinnan förväntat sig, exempelvis om hon inte fått det stöd som hon ansåg sig behöva, inte kunnat hantera smärtan, eller drabbades av komplikationer som akut kejsarsnitt, sugklocka, eller stor bristning.
Idag drabbas ungefär en av 20 gravida kvinnor av mycket svår förlossningsrädsla, så kallad förlossningsfobi. (”Fobi” innebär att man i det längsta undviker det man har ångest för, t ex avstår från barn eller ställer in sig på planerat kejsarsnitt.)
Gruppen förlossningsrädda, där rädslan för en stundande förlossning är så stark att den påverkar vardagslivet, har också vuxit – ungefär var sjätte gravid kvinna lider av detta.
Vanligast är det med oro för smärta, bristningar, att något ska gå fel eller att barnet och/eller mamman ska skadas under förlossningen.
Lämna ett svar