Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.com
De två sagoböckerna Kaninen som så gärna ville somna och Elefanten som så gärna ville somna är två annorlunda godnattsagor skrivna av Carl-Johan Forssén Ehrlin. Båda böckerna utgår från samma tema, nämligen att barnet ska somna när de lyssnar på sagan.
Den första boken handlar om Kalle Kanin som har svårt att somna varpå hans mamma tar med honom till farbror trollkarl som vet vad man ska göra för att kunna somna. Denna bok har blivit mycket populär världen över och den finns översatt till 40 språk.
Boken om Elefanten som så gärna ville somna är en uppföljare till den första boken och den utgår från samma ämne men denna gång handlar det om Ellen Elefant. När hon inte kan somna tar hon sig igenom en magisk skog och på vägen träffar hon olika karaktärer som ska hjälpa henne.
Böckerna är skrivna utifrån en psykologisk teknik där man talar med barnets undermedvetna genom att använda barnets namn i sagan. Det finns alltså ställen i boken som har markerats med [namn] och där är det meningen att man ska säga sitt barns namn. Detta får barnet att känna sig delaktig i berättelsen och barnet lyssnar mer fokuserat.
Tekniken som används kan liknas vid en form av hypnos där man sakta söver ner genom att läsa sagan. För mig tog det cirka 20 minuter att läsa igenom en bok och mitt barn somnade under denna tid.
Båda böckerna är lättlästa och även de minsta barnen kan följa med i berättelserna som är pedagogiskt uppbyggda. Jag upplever att böckerna är välskrivna, även om meningsuppbyggnaderna kan vara lite annorlunda, men det tolkar jag som en väl vald strategi för att barnet ska bli trött när det lyssnar på sagan.
Mina barn tycker att böckerna är väldigt spännande och de lyssnar uppmärksamt medan de sakta blir lugna och somnar allt eftersom att berättelsen fortgår.
Bilderna i böckerna är i det enklaste laget och jag hade gärna sett mer livfulla bilder med starkare färger. Däremot är det kanske inte meningen att bilderna ska vara så underhållande i och med att det är en godnattsaga.
I början av böckerna finns det instruktioner om hur man ska läsa för att ge en så sövande effekt som möjligt, där det står att det är viktigt att läsa lugnt, betona vissa ord extra mycket samt att man ska gäspa högt. Till en början kan det kännas lite märkligt att läsa boken på detta vis men när man väl kommer in i det så flyter det på bra.
Min slutliga uppfattning är att dessa böcker är utmärkta att läsa som godnattsagor då de faktiskt fungerar. Barnet blir lugn och somnar lättare när det lyssnar på berättelsen. Böckerna har faktiskt en sövande effekt även på den som läser dem, kanske för att de har en relativt tråkig handling, så även jag som mamma slumrar till medan jag läser.
Lämna ett svar