Om man har funderat på IVF har man förmodligen många frågor; hur ska man gå tillväga för att få genomföra en IVF, vad innebär det, hur går det till, hur mycket kostar det? Ja, framförallt den sista frågan dyker förmodligen upp både en och två gånger.
För alla vet förmodligen att det inte är billigt, men exakt vad det kostar har man kanske ingen aning om. Och måste man själv bekosta det eller finns det andra vägar att gå, om man helt enkelt inte har råd att betala för det?
Ja, dessa frågor – och ännu flera – kommer vi att försöka svara på nu. Så om du har haft dessa frågor så behöver du inte fundera länge till.
Vi ska reda ut begreppet IVF och vad det innebär, svara på vad det egentligen kostar, gå in på hur det går till, vem som kan göra IVF, och hur man går tillväga om man helt enkelt vill göra det. Alla dessa frågor ska vi besvara för att du ska slippa fundera mera.
Vad är IVF?
IVF står för in vitro-fertilisering, även kallat provrörsbefruktning. Det innebär helt enkelt att man tar ut ägg från kvinnans äggstock för att sedan befrukta det med spermier från en man, innan man för in det befruktade ägget i livmodern.
Detta kan även göras på flera olika sätt, till exempel att ägget och spermierna först placeras i en droppe näringslösning för att en spermie ska befrukta ägget. IVF är alltså en behandling, eller snarare en hel process, som i bästa fall resulterar i en graviditet.
Att man behöver göra IVF beror på att man har svårt att bli gravid på vanligt sätt, det kan till exempel bero på livmodern eller äggstockarna, eller på spermans kvalitet. Men ibland vet man faktiskt inte vad det beror på.
När man gör IVF är det inte bara att ta ut ett ägg, befrukta det med mannens sperma, och sätta in det igen. Det krävs hormonbehandlingar för kvinnan, och äggen ska plockas ut vid rätt tidpunkt.
Själva befruktningen kan också göras på olika sätt, som vi nämnde tidigare. Det är inte heller säkert att det leder till en graviditet, och ibland behöver man göra många försök innan det lyckas.
Vad kostar det?
Priset för IVF varierar mellan olika kliniker, men ligger vanligtvis runt 30.000 – 40.000 kronor per gång. Om det inte blir någon graviditet och man väljer att försöka igen så får man alltså betala för varje försök.
Man kan även välja att betala för flera försök på en gång och då få ett ”paketpris”. Om man till exempel vill göra tre försök, vilket är det vanligaste alternativet, så kostar det omkring 75.000 – 85.000 kronor.
Har du inte möjlighet att betala 75.000 - 85.000 kronor finns det flera olika sätt att delbetala utgiften. I de flesta fall erbjuder kliniken avbetalning genom en samarbetspartner. Det brukar dock bli billigare om du på egen hand jämför olika lån- och finansieringsalternativ. En hemsida som kan hjälpa dig att jämföra och hitta ett lån med förmånliga villkor är Lånea.se. Där hittar du både en sammanställning av olika långivare samt olika tips & guider för att minimera kostnaderna.
Exakt pris beror på hur gammal kvinnan är, men priset varierar även mellan olika kliniker. Utöver priset för IVF så tillkommer till exempel första besöket hos läkaren, som vanligtvis kostar omkring 1500 – 2000 kronor, samt eventuell frysning och förvaring av embryon och spermier.
Inför IVF brukar man även göra en fertilitetsutredning, och denna kostar omkring 5000 kronor. Det finns även möjlighet att gå genom landstinget, och då endast betala vanliga patientavgifter.
Patientavgiften kan variera beroende på vart i landet man bor, eller närmare bestämt vilket landsting man tillhör, men vanligtvis är avgiften omkring 300 – 350 kronor per besök.
Dessutom gäller högkostnadsskyddet och efter en viss summa får man frikort och betalar inget mer. Ett frikort gäller ett år från det första besöket.
Om man vill få hjälp med detta genom sjukvården så går man till en läkare, vanligtvis på en mottagning som jobbar med fertilitetsutredning, men man kan även gå genom sin vanliga läkare och skickas vidare till en fertilitetsmottagning.
Därefter görs en utredning på mottagningen, och när den är klar skickas den vidare för bedömning. Därefter får man vänta på besked för att se om man blir godkänd för landstingsfinansierad assisterad befruktning.
Det blir alltså ytterligare en process i och med att man måste vänta på besked innan man kan sätta igång. Tidsmässigt kan det hela alltså dröja lite längre, men kostnaden blir förstås betydligt lägre än om man bekostar IVF själv. Vanligtvis får man göra tre försök med IVF om man blir godkänd.
För att kunna få hjälp med IVF genom landstinget så ska man vara över 25 år, men yngre än 40 år. Par som redan har gemensamma barn kan inte få någon hjälp, oavsett om de har biologiska eller adopterade barn.
Ensamstående kvinnor kan inte heller få hjälp om de redan har vårdnaden för ett eller flera barn. Exakt vad som gäller kan skilja sig åt mellan olika landsting.
Hur går det till?
Det finns flera olika metoder, men det är vanligt att man börjar med att blockera ägglossningen några veckor. Detta gör man med hjälp av nässpray eller sprutor.
Oavsett om man får nässpray eller sprutor så ska det tas dagligen, och man behöver inte åka till kliniken för att göra det utan gör det själv.
Många mår dåligt av biverkningarna från nässprayen, och även sprutorna kan ge biverkningar. Humörsvängningar är vanligt, men det går över när man slutar med behandlingen.
Därefter tar man ett blodprov för att se om det har fungerat, och om det har gjort det så börjar man istället med hormonbehandling för att få äggblåsorna att växa.
Ibland får man göra båda behandlingarna samtidigt; då tar man alltså sprutor för att förhindra ägglossning samtidigt som man tar sprutor för att få äggblåsorna att växa.
Sedan får man besöka kliniken flera gånger under behandlingen för att se hur det ser ut och om det är dags för nästa steg. När det är det så får man en spruta med hCG som gör att äggen mognar, och två dygn senare är det dags att ta ut äggen.
Samma dag ska sperma lämnas, den ska inte vara äldre än en timme utan måste alltså lämnas samtidigt som äggen tas ut. Om man använder spermadonator så finns redan nedfryst sperma på kliniken.
Såhär beskriver 1177 hur det går till att ta ut ägg:
”När läkaren hämtar ut äggen använder hen ultraljudsundersökning och en nål. Läkaren för in en ultraljudsstav i slidan och kan då se en bild av äggblåsorna på en skärm. Genom ultraljudsstaven för hen en tunn nål in i slidan. Nålen sticks in i äggblåsorna och äggen hämtas ut.
Du kan känna beröring och tryck när äggen plockas ut. Undersökningen kan för en del göra ont, men du får smärtstillande läkemedel.
Behandlingen att ta ut äggen från äggstockarna brukar ta 15 till 20 minuter. Efteråt får du stanna kvar och vila i ungefär två timmar. Därefter får du lämna kliniken.”
Efter några dagar kan man sätta in ett ägg i livmodern igen, förutsatt att det finns ett befruktat ägg. Om det finns flera befruktade ägg kan man frysa ned dem för att använda vid nästa försök, om det skulle behövas flera besök.
Efter insättningen så får man ta progesteron, som är ett hormon, i två veckor. Detta ska hjälpa livmoderslemhinnan att ta emot embryot. Detta kan ge blodblandade flytningar hos en del kvinnor, så det behöver alltså inte innebära att behandlingen har misslyckats.
Så går man tillväga för att genomföra IVF
Om man vill göra IVF finns det två vägar att gå, som vi var inne på tidigare. Man kan gå via landstinget, göra en utredning och vänta på besked. Om man inte vill behöva vänta, eller har testat men inte blivit godkänd, så kan man istället bekosta det själv.
Det kostar dock en del, slutsamman kan bli allt ifrån knappt 40.000 kronor och upp till 100.000 kronor eller ännu mer, beroende på antal försök och klinikens pris, bland annat.
För att försöka få hjälp genom sjukvården så kan man besöka sin vanliga läkare, som kan hjälpa en vidare, eller så tar man kontakt med en mottagning som gör fertilitetsutredning. Vilka som gör det kan man oftast se på landstingets hemsida.
De gör sedan en utredning, och när den är klar så skickas den vidare för bedömning. Sedan är det bara att vänta – antingen blir man godkänd, eller så blir man det inte.
Om man vill, eller måste, bekosta det själv så kontaktar man en klinik som gör IVF. Man får då komma på ett första besök, eller en konsultation, och träffa en läkare. Därefter görs vanligtvis en utredning, och efter det kan man påbörja det hela.
Om man redan har gjort en utredning, till exempel om man har ansökt om att få landstingsfinansierad IVF tidigare, så behöver man inte göra en ny utredning. Då måste man dock ta med kopior på journalen så att läkaren kan ta del av resultatet.
Sammanfattning
IVF kan bekostas av landstinget, man måste dock göra en utredning och godkännas för att få landstingsfinansierad assisterad befruktning.
Att vänta på beskedet kan göra att processen tar lite extra tid, vilket alla kanske inte har tålamod till. Om kvinnan är över 40 år kan man inte heller få någon hjälp från landstinget, eller om man är ett par som redan har gemensamma barn.
Om man inte vill vänta på besked, vet att man inte uppfyller kriterierna för att bli beviljad, eller helt enkelt redan har gjort en utredning men fått avslag – då kan man bekosta IVF själv. Exakt vad slutsumman blir är svårt att säga.
Det beror på hur många försök man gör, om man behöver göra en utredning innan, om man ska frysa ned embryon eller spermier och hur gammal kvinnan är. Priserna skiljer sig även en del mellan olika kliniker.
Ett försök med IVF kostar dock omkring 30.000 – 40.000 kronor. Därtill tillkommer kostnaden för första läkarbesöket, en eventuell utredning om man inte har gjort någon innan, eventuell kostnad för att frysa embryon eller spermier och så vidare.
Man brukar även kunna få ett ”paketpris” om man vill göra tre försök, då ligger priset någonstans runt 75.000 – 85.000 kronor, beroende på kvinnans ålder.
Om man får göra IVF genom landstinget får man oftast göra tre försök, men det kan variera mellan olika landsting. Då betalar man bara den vanliga patientavgiften vid varje besök på kliniken, vilken vanligtvis är 300 – 350 kronor.
Efter en viss summa kommer man upp i frikort och behöver inte betala något mer. Frikort gäller i ett år från datumet för första besöket. Exakt vilken summa man behöver komma upp i för att få frikort kan variera mellan olika landsting, men vanligtvis ligger det runt en tusenlapp.
Kostnaden för IVF kan alltså variera väldigt mycket – en tusenlapp, om landstinget står för det, eller från 30.000 – 40.000 kronor och upp till 100.000 kronor eller ännu mer.
Men oavsett vilket så finns det aldrig någon garanti för att det fungerar, och processen – som ofta upplevs som jobbig – måste man också gå igenom oavsett; men om – eller när – det fungerar så kommer det definitivt att vara värt det.
